StartHundarKatterAkvarierSmådjurTerrarierFåglar


Senast inloggade
Yny
Neek
Rhema
Lyrik
Rob
Rosita
Cg
Loach
Jojjelundstedt
Smmsson
Mto49
Paddans
Matejanna
Berraberra
Mikfiskdol
Toddekanske
Helecs
Fiskarno
Boszkan
Ciszie
Innehåll - Start
Vad är ZooKoll?
Bli medlem
Sök medlemmar
Kalender
Prylmarknad
Statomaten
Om cookies
Kontakt
ZooKoll som startsida

Logga in
Anv.namn
Lösenord
Kom ihåg mig 

  Glömt ditt lösenord?





Artiklar - Start
Foder

Räkmixer: Hur man gör och litet om det som är i dem
Skapad av Christina Ghiasvand

Räkmix av alla de sorter
Hemmagjord mat är både mums och nyttigt.

Det är kul att göra fiskmat själv, och du får dessutom koll på vad som ingår i maten. Om du inte vill ha konserveringsmedel eller färgämnen tillsatta i den mat du ger dina fiskar och malar, är egentillverkning ett ypperligt sätt att undvika detta. Du kan också anpassa maten till just dina fiskars behov, och har tillgång till färsk/fryst mat närhelst du behöver det.

Att mata med räkmix är utmärkt för våra akvariefiskar, inte minst för att det är svårt eller till och med omöjligt att förse dem med vissa näringsämnen via torrfoder. Även högkvalitativa och högvärdiga flingor och granulat mm. kan inte tillfredsställa fiskarnas behov av till exempel omättade fettsyror, vissa äggviteämnen (enzymer) och hormonliknande ämnen, för att nu nämna några av dem. Särskilt vitaminer och fria fettsyror är lagringskänsliga, vilket ytterligare talar för att byta ut en del av flingfodret med hemmagjord och välanpassad räkmix, som du hämtar direkt från frysen!

Tillredning
Det är jätteviktigt att redskapen du använder är helt rena, och att ingredienserna håller en så låg temperatur som möjligt under hela tillverkningsprocessen. Räkor t.ex. bör mixas frysta, fiskpaket bör endast tillåtas tina så litet som möjligt.

Ingredienser som du förväller, t.ex. spenat och annat, bör tillåtas kallna först innan de kommer i kontakt med animaliska ingredienser. Starta alltså tillverkningen av din räkmix i rätt ordning, så att inte övriga ingredienser tinar i onödan.

När du är färdig med tillredningen, bör du frysa ned maten så snart som möjligt. Dela gärna upp den i småportioner som du förpackar var för sig, då uppnås frystemperatur snabbare. Dessutom kan du då vid behov ta fram en mindre mängd åt gången, som du förbrukar snabbt.

Det är bäst att mixa räkorna hela med skal och allt medans de ännu är frysta. Då blir det inte en geggig sörja, utan de greppas lätt av kvarnens knivar. Dessutom så håller ingredienserna en lägre temperatur, vilket är fördelaktigt ur hållbarhetssynpunkt.

Den här biten är mycket viktig - jag har hört många som beklagat sig över fiskar som blivit sjuka av dålig räkmix. Ingredienserna, själva tillverkningen och förvaringen är minst lika viktiga i detta sammanhang.

Se sist efter de olika recepten för lämplig tågordning vid tillverkningen av räkmixen.

Maskineri
Bäst går det i en mixer, men du kan även använda en vanlig köttkvarn. Då får du emellertid mala i flera omgångar, särskilt när det är frågan om fodermix till yngel. En stavmixer är opraktiskt och jobbigt för stora mängder ... men det går det också. Då får man förståss tina ingredienserna i högre grad än då du använder en större köksmaskin.

Det kan ibland vara nödvändigt att tillsätta litet vatten för att få igång maskinen. För att den överskjutande vätskan inte skall störa din räkmix-konsistens, kan du utnyttja denna efter att du blandat klart allt övrigt: Du kan blanda i krossade vitamintabletter (ej dragerade), med eller utan mineraler, vilka suger upp vätskan som på så sätt blir en aktiv och nyttig ingrediens i din räkmix! Detta kan vara särskilt nyttigt när dina fiskar behöver återhämta sig efter sjukdomar eller långa transporter t.ex.

Om det går trögt kan du ta litet åt gången i maskinen, och blanda ihop allt eftersom i en annan, större behållare.

Gelatin eller ej
När du matar med räkmix kan det ibland uppstå en grumling av vattnet, som en del tycker är besvärligt. Man tar då till olika knep för att få ingredienserna i räkmixen att hålla ihop. Tillsats av bindemedel är vanligt. Man kan använda sig av animaliska produkter såsom ägg eller gelatinpulver, eller agar som består utav naturliga växtdelar. Agar kommer från en havsalg som odlas och skördas i stora mänger för detta. Arrowrot fungerar säkert också bra till det här, men detta har jag inte provat p.g.a. att det är ganska dyrt.

Till 2 kg ingredienser (ex.vis grundmixen) kan det gå åt ½-3/4 dl gelatinpulver eller drygt 1½ måttmatskedar agarpulver vilka löses upp i så litet vatten (eller spad) som möjligt före tillsats till mixen. Jag har sett recept på räkmixer som anger användning utav upp till 1 dl gelatinpulver (detta motsvarar ung. 40 gelatinplattor) per 2 kg mix. Jag tror att denna mängd gelatin ger en liten bismak, jag föredrar mindre mängd eller använder hellre agar. Du kan prova dig fram till den mängd som fungerar för dig. När du gör ciklidmixen enligt mitt recept får du inte glömma att det går åt mera bindemedel eftersom mängden mix dubbleras.

Gelatinet köper du i vanliga mataffärer i pulverform eller i form av plattor, som du löser upp fullständigt i litet upphettat vatten. Du kan även använda det grönsaks- eller fiskspad som blir när dina ingredienser tinar. Buljong går också bra.

Efter tips från en odlare provade jag att blanda ned kokt havregrynsgröt som bindemedel i räkmixen, men jag fick inte samma goda resultat som han. Prova detta om du törs, det är i varje fall troligen inte skadligt.

När du tillsätter bindemedel till räkmixen är det bra att göra mixen klar först, och sedan blanda i medlet ifråga. Det är också säkrast att vara noggrann när det blandas i, att använda en stavmixer eller elvisp är nog det bästa sättet.

Generellt sett använder jag mycket sällan bindemedel i mina mixer. Fiskarna och malarna glufsar så snabbt i sig mixen, så att även om den i praktiken hinner tina när den hamnar i akvariet, har det aldrig inneburit något problem för mig. Filtret tar snabbt hand om eventuell grumling av akvarievattnet, och du behöver ju inte mata varje gång med detta.

Konservering?
Det är naturligtvis upp till dig att tillsätta konserveringsmedel, om du nu skulle vilja det. Bensoesyra/bensoat respektive askorbinsyra är de medel som jag i detta sammanhang isåfall skulle välja. C-vitamintillsatser (liksom askorbat eller askorbinsyra) kan i viss mån också sägas öka hållbarheten. Beakta dock: C-vitaminet i sig försvinner efter en tid, så vill du ha detta intakt, så måste du förbruka rumstempererad mat i princip omedelbart, och inte blanda in vitaminet i någon upphettad ingrediens. Det är kanske också fullt möjligt att använda alun som konserverande ingrediens även till räkmixer, men jag har inte provat detta. Alun används ju till exempel i gurkinläggningar mm. och som deodorant (bakteriehämmande).

Kuriosa: Jag har testat mjölksyrejäsning som konserveringsmetod, det verkar faktiskt kunna fungera. Det är ju en "naturmetod" som funnits sedan den upptäcktes av en slump under stenåldern, men som mest använts till människomat. Det var kul att prova i alla fall, och inga fiskar, malar eller räkor blev sjuka av maten som jag behandlade på detta sätt.

Bensoat: Till 1 kg räkmix kan du ta ½ - 1 gram bensoesyra (den högre mängden om blandningen är mycket fisk- och proteinrik). Överdosering sägs ge litet bismak, men jag tror detta är av marginell betydelse för fiskarna. Kan dock vara värt att ha i åtanke om dina fiskar inte skulle gilla räkmixen.

Askorbat: Till 1 kg räkmix tar du upp till 1 måttmatsked askorbinsyra (C-vitamin). Det här har inte gett någon smaklig bieffekt som mina fiskar har lagt märke till och protesterat emot. Observera att halten C-vitamin inte bör överskrida denna mängd per kg, om du tänker ge denna mix regelbundet under längre tid. Jag har inte observerat några skador vid utfodring med detta under kortare tid, men försvagning av slemhinnor och blodkärl är tänkbara vid långtidsutfodring med för höga halter av C-vitamin.

Alla de nämnda konserveringsmedlen är vanliga i pulverform, och säljs i små påsar i krydd- eller bak-avdelningen i snabbköpet.

Förvaring
Som regel bör du inte förvara räkmixen längre än två månader i frysen eller några dagar i kylen. Detta garanterar optimalt näringsinnehåll och en inte alltför hög bakterietillväxt. Det kan faktiskt uppträda bristsjukdomar efter utfodring med fryst och annat foder som förvarats för länge. Öppnade förpackningar av alla sorters torrfoder bör inte ges till fiskarna efter två månaders förvaring. Detsamma gäller även för frysta fodersorter, både för öppnade och nya förpackningar. Man kan dock öka torrfodrets lagringstid något om man fryser ned det eller konsekvent lägger öppnade burkar och påsar i kylen.

De mixer som inte innehåller animaliska proteiner, alltså utan fisk, räkor, musslor eller mycket ägg, kan du förvara litet längre i frysen utan att de blir dåliga. Även om vitaminhalt mm. har minskat, så är de inte direkt skadliga för fiskarna att äta. Kolla dock att förpackningen inte skadats, perforerade påsar ger frysbrand, vilket ytterligare försämrar både hållbarhet och smak.

Utfodring med fryst räkmix
Du bör i allmänhet vänta tills dagen efter tillverkning och nedfrysning för att få en lätthanterlig och lättmatad konsistens på räkmixen.

I det här sammanhanget kan det vara bra att veta att det faktiskt förekommer skador, även kroniska sådana, vid oförsiktig utfodring med foder som inte tinat tillräckligt. Om du har fiskar som är särskilt glupska och har för vana att sluka större munsbitar åt gången, bör du tina räkmixen först. För att det skall gå så snabbt som möjligt kan du göra detta i mikrougnen. För fiskar eller malar som mest bara gnager på ytan av mixen är detta moment inte nödvändigt.

Oxhjärtans vara eller icke vara - litet om fetter och proteiner
Fetter och proteiner från vattenlevande organismer är helt OK i fiskfoder. Med näringsämnen från andra djur förhåller det sig annorlunda. Proteiner av varmblodiga djur, i synnerhet från muskelfibrer vilket ju ett hjärta är, är inte bra proteinkällor för fiskar. Se nedan vad som hände med argusfiskarna i Bornheim. Detta gäller alldeles särskilt för karpartade fiskar (koi, guldfiskar mm.) eller kallvattensfiskar, som har speciella behov vad gäller proteiner och fettsyrors beskaffenhet. Det händer att kallvattens- och andra fiskar inte kan omvandla mättade fettsyror som förekommer i fodret vi ger dem. Dock gör man inget större fel om man utfodrar sina diskusfiskar eller andra tropiska eller subtropiska fiskar då och då med räkmixer som innehåller oxhjärta eller annat muskelkött. Ensidig utfodring med detta ger dock snabbt matsmältningsproblem och i senare skede bristsjukdomar.

De fettsyror som fiskarna äter måste vara av rätt sort och av sådan beskaffenhet att de håller sig i flytande form vid den temperatur i vilken fisken lever. Felaktiga fettyper går igenom magen och passerar tarmarna utan att upptas och ger där inflammationer som kan leda till döden. Fett som inte nedbryts (t.ex. på grund av den vattentemperatur som fisken lever i) ger också fettinlagringar i framför allt lever, gonader (könsorgan mm.) njurar och dessutom fett i form av inlagringar i och "bilringar" kring tarmar mm. Vid dissektion av en sådan felnärd fisk droppar det av olja när man klämmer på den! Sådana djur är, om de inte dör av detta, naturligtvis mycket sjukdomskänsligare än rätt utfodrade fiskar. Alltså: Allt fett måste avlägsnas från de ingredienser du använder i räkmixen. Fettet från varmblodiga djur hör inte hemma i fiskmaten.

En sak till: Oxhjärta eller annat muskelkött innehåller inga kostfibrer, vilket har gett många stackars fiskar en trög mage och matvägran som följd av detta

I den tyska Guppytidskriften "Der Guppybrief" kan man i September 1986 läsa om hur guppyodlaren Hans-Jürgen Nolte gjorde några trista observationer vid besök i en offentlig akvarieanläggning. Ordföranden i Bornheims akvarieförening påpekade vid visningen att några <í>Scatophagus argus just höll på med att stöta upp strimlor av oxhjärta. Utfodring hade skett två timmar innan. Strimlorna var ungefär 30 mm långa och 5x5 mm tjocka, skärkanterna var var redan smälta och de uppstötta remsorna hade redan blivit rundade. Om nu fiskarten ifråga som ju lär skall vara en allätare (ordagrann översättning ger avföringsätare) och denna spyr ut oxhjärtat, hur tjänligt är det då för Guppys och andra fiskar att få i sig detta? Eller sett ur en annan synpunkt - hur starkt förorenat är detta födoämne? Det är förståss skillnad på att mata en Argusfisk och Guppysar, eller som ingrediens i en räkmix som innehåller detta i mycket mera finfördelad form. Dessa småpartiklar är inte lika lätta att upptäcka som Argusfiskens stora strimlor när de stöts upp, och undandrar sig därför vår kontroll. Enligt uppgift från besöksguiden i ovan nämnda akvarium så förhöll det sig på samma bedrövliga sätt i både privata och offentliga kar sedan över ett år.

Det finns ännu fler argument som talar emot användning av oxhjärta och andra muskelfibrer i fiskmat, bl.a. beskriver några källor avvikande hög kroppsform och andra deformationer. Dessa och liknande är förståss lika vanliga vid andra fel i utfodringen, men det skulle bli för mycket att gå in på detta här. Jag överlåter det till dig att använda oxhjärta eller inte. Det finns dock tillräckligt med andra godsaker att blanda i räkmixen för att vi skall kunna erbjuda våra fiskar en bra kost utan denna ingrediens. Min uppfattning i frågan sammanfattar jag så här: Jag har aldrig sett en diskusfisk fånga och äta en oxe.

Olika kompositioner
Även algätande fiskar vill ha litet animaliska proteiner då och då. I algerna lever nämligen små planktondjur, som algätarna normalt får i sig tillsammans med algerna. Man bör ta hänsyn till detta när man utfodrar sina malar. Jag tror dock att det är helt OK att oftare ge helt växtbaserade mixer till "rena algätare”.

En mix med förhöjd proteinhalt kan vara lämplig som uppmatningsfoder. Det är bra till alla sorters växande fiskar och malar. Du kan anpassa mixen genom att finmala ingredienserna när du behöver det. Särskilt räkskalskomponenten är viktig att finmala, kanske i flera omgångar, annars kan skaldelarna fastna i glupska yngels tarmar och ge skador och dödsfall på samma sätt som när man matar oförsiktigt med cyklops.

Ciklider från de afrikanska sjöarna blir särskilt glada över ingredienser såsom fiskfilé av torsk eller sej och musslor. Litet extra proteiner i form av t.ex. hela hönsägg är inte heller fel för dem.

Alla som äter räkmix, även malar, gillar blandningar som innehåller större eller mindre andel av räkor (hela, odelade med skal och allt). Räkornas skal är bra att rensa tarmarna med, så det skall vara med också. Frystorkad Krill är något jag brukar ta till då och då, det verkar ge extra god smak och yngel av alla de slag uppskattar detta.

Efter sjukdomsfall kan det vara fördelaktigt att tillsätta olika former av vitaminer och mineraler i räkmixen.

Grundmix
Den här grundmixen är inte det slutgiltiga receptet för alla räkmixer, utan helt enkelt en variant som jag använder mig av som grund, och som jag kan anpassa på olika sätt med ytterligare tillsatser. Den fungerar också helt utmärkt som den är. Du kan tillsätta bindemedel och konserveringsmedel efter eget gottfinnande.

  • 1 kg frysta hela räkor

  • 1 kg frysta eller färska ärtor (alternativt någon grönsaksblandning, exempelvis "amerikansk”, 800gr eller 1kg)

  • ½ - 1 måttmatsked spirulinapulver (från hälsokostbutiken eller zoo-affärens fågelavdelning)

  • 10 droppar fisk-vitaminer (säljes i zoo-affärer) eller 3-4 multivitamintabletter med mineraler (ej dragérade; från apoteket eller hälsokostbutiken)


  • Till denna mängd räkmix, cirka 2 kg, kan det vara lämpligt med upp till 1 dl gelatinpulver, som löses upp i vatten och blandas ned i den färdiga mixen. Du kan även använda dig utav agar, som doseras enligt beskrivning.

    Du kan även "krydda” räkmixen med olika ingredienser som du tillsätter:

  • Morotsbitar

  • Paprikapulver

  • Pressad färsk vitlök eller vitlökspulver (ingen lukt, jag lovar!)

  • Cayennepeppar

  • Finfördelad färsk eller torkad persilja

  • 5 krossade öljästtabletter (ej dragérade, t.ex. Dr Bradfords från hälsokostbutiken, bra för blodbildning och hud och skelett)

  • Frystorkad Krill

  • Brännässlor


  • Ciklidmix
    Den här något proteinanrikade mixen blir särskilt dina ciklider från de afrikanska sjöarna glada av att få:

  • 1 sats standardmix

  • 1 400-gr-paket sejfilé, eller torsk (färsk/kokt går lika bra)

  • 1 kg spenat, färsk eller frusen (som båda förvälles innan)

  • 1 liten burk musslor (ca. 20 st)

  • 10 ytterligare droppar fiskvitaminer (se grundreceptet)

  • Gärna litet extra C-vitamin, till exempel 1½-2 måttmatskedar (i pulverform eller krossade tabletter från apoteket)


  • Ovan recept kan du variera till exempel på ett eller flera av följande sätt:

  • Strunta i ärtorna och ta hela mängden spenat (=2 kg grönt) eller byt ut delar därav med brännässlor

  • Byt ut fiskpaketet och/eller musslorna mot torskrom

  • Tillsätt 2-3 äggulor (råa som bara röres ned, ger extra protein)


  • Till denna mängd räkmix kan det vara lämpligt med att dubblera mängden bindemedel som du skulle ha tagit till enbart grundmixen.

    Standardmix för malar som äter allt
    Den här mixen passar som standardmix för många sorters malar som gillar varierad kost, till exempel Corydoras eller andra som inte bara vill ha växtföda. Den utgör således bra grundkost även för sådana malar och fiskar som normalt betar av algmattor efter pyttesmå bytesdjur, s.k. limnivorer. Den är ett mellanting mellan "Standardmixen” och "Ciklidmixen”, och innehåller relativt mycket protein:

  • 1 sats grundmix (med blandade grönsaker, inte enbart ärtor)

  • 2 äggulor

  • 2 paket sej- eller torskfilé (ungefär 1 kg)

  • 2 burkar musslor eller musselkött


  • Du kan låta bli Spirulinan om du tycker det blir dyrt i längden. Den är inte nödvändig att ha i varje gång, men den är ett mycket värdefullt tillskott som ger fina färger till både malar och andra fiskar.

    Den här mixen kan du variera till exempel genom att:

  • Byta ut musslorna eller hälften av fisken mot torskrom

  • Byta ut upp till halva satsen grönsaker mot färsk eller fryst spenat som förvälles en stund i kokande vatten

  • Byt ut en del av grönsakerna mot förvällda färska brännässlor


  • En malmix av den här typen är också mycket lämplig till uppfödandet av små malyngel som skall börja vänja sig vid annan mat än nykläckta Artemia. Det är då viktigt att du kör mixen noga, så allt verkligen är finfördelat.

    Denna mix provade jag en gång att ge till en bekants matstrejkande yngel av störmal, Sturisoma, som genast åt utav bara den och började "växa som ogräs". Passar enligt egna erfarenheter minst lika bra till uppmatning av Farlowella och Rineloricaria (grenmal respektive häxmal).

    Uppmatningsfoder med starkt förhöjd proteinhalt
    Den här blandningen är av mycket enkel komposition som jag har "snott” i en utgåva av malföreningen Guardians of Catfish tidning Malbiten. Den passar till både fiskar och malar som växer eller har varit klena och behöver "peppas upp” litet. Från början kommer receptet från: Australian native fishes for aquarium, av Ray Leggett och John R Merrick.

    Blandningen består utav lika stora viktandelar av varje utav följande ingredienser:

  • Räkor, vanliga maträkor med skal och allt

  • Fiskfilé (torskfisk, musslor eller plattfisk; ex.vis rödspätta)

  • Oxhjärta med fettet noga borttaget

  • En blandning utav: ärtor, zuchini och spenat.


  • I grundreceptet från tidningen står det angivet att man kan suga upp spadet som bildas med några foderpellets med högt proteininnehåll (öringfoder?). Du kan lika gärna använda vitamintabletter av något slag i detta syfte.

    Ett Australiskt recept
    Avsett för inhemska fisksorter, och bör därför passa många sorters allätande akvariefiskar anser jag. Stammar ur: Australian native fishes for aquarium, av Ray Leggett och John R Merrick.

    Här kan man argumentera kring lämpligheten i användandet av inälvor i fiskfoder överhuvudtaget, men receptet har i varje fall en näringsmässigt intressant komposition, som ger ypperlig variation till andra blandningar och fodersorter.

  • 2 kg räkor med skal och allt

  • 1 kg kalvlever med senor och skinn borttagna

  • 1 kg fryst eller färsk spenat

  • 370 gr (torkade?) potatisskivor, helst oskalade

  • 250 gr av endera fiskfiléer, torskrom eller musselkött

  • 250 gr gelatin

  • 100 gr kalkpulver


  • Så här gör du - Grundrecept för tillredning
    Du kan börja med att förbereda tillsatser som behöver blötläggas i förväg, t.ex. gelatinblad eller pulver. Gelatinbladen lägger du i blöt en stund, varefter du tar upp dem och låter dem droppa av. Sedan värmer du litet vatten (tag gärna grönsaksspad eller liknande) och låter gelatinbladen eller -pulvret lösa upp sig i detta. Det skall vara helt smält och tillsättas först när själva mixningen är klar.

    Sedan sätter du igång med det egentliga receptet, genom att tillreda oxhjärta, lever eller andra köttiga ingredienser som skall strimlas eller finfördelas. Lägg levern eller vad du nu använder i en kastrull för kokning i 5-6 minuter. Använd ej Aluminiumkastrull för detta.

    Om du använder dig av färsk spenat, brännässlor mm., skall dessa kokas i några minuter tills den är mjuk. Fryst spenat används som den är. Låt sedan dessa ingredienser kallna innan de kommer i kontakt med de övriga (helst så snabbt som möjligt). Det är OK om grönsaker som inte skall förvällas får tina litet.

    Lever och liknande ingredienser och grönsaksbaserade ingredienser blandas därefter i en matberedare och töms sedan ur maskinen.

    Räkorna, musselköttet eller vad det nu är du valt att använda, fiskfiléerna eller rommen, hackas nu finhackat i köksmaskinen. Räkor skall användas hela med skal och allt, och helst hackas (dvs. mixas) i fryst, otinat skick. Detta hack röres nu ihop med lever-spenat-blandningen.

    När man har rört ihop och blandat allt detta till en jämn massa hackas ytterligare ingredienser, t.ex. potatisskivorna från ovanstående recept ned i denna. Om blandningen blivit för torr, kan man röra ned litet vatten.

    Därefter blandar du noggrannt ned eventuella tillsatser som skall agera som bindemedel eller konserveringsmedel, till exempel gelatinet som du redan ställt iordning.

    När allt har kallnat kan du blanda ned andra tillsatser som inte bör värmas upp, till exempel fiskvitaminer, mediciner eller kalk- och mineralpulver mm.

    Klart! Nu är det bara att portionera upp i lämpliga påsar t.ex. som plattas till och fryses ned. Då är det bara att ta fram en påse åt gången, och bryta av den mängd du behöver. Att frysa ned räkmixportioner i isbitlådan går naturligtvis också bra, men det är litet opraktiskt i de mängder det här är frågan om.

    Levermix
    Här följer ett recept på en levermix som i årtionden använts till levandefödare och är grundtypen för favoritblandningen för många guppyodlare utanför Sverige. Blandningar av den här typen innehåller alltid lever, men kan i övrigt se mycket olika ut.

    Själv har jag aldrig använt den här levermixen just därför att den innehåller inälvor från varmblodiga djur. Den är emellertid så väl ansedd och länge använd utav framgångsrika odlare, att jag publicerar receptet i alla fall. Beakta dock att en väl avvägd fiskdiet helst bör innehålla mer än proteiner från inälvor och att det kan finnas modernare alternativ.

  • Nötlever rensas noga från senor och blodkärl.

  • Mixa levern med lika mängd vatten

  • Tillsätt en eller ett par droppar fisklever-olja (levertran) eller fiskvitaminer

  • Blanda i så mycket flingor (havregryn, rågflingor mm.), babyvällingpulver eller valpfoder (vällingtyp) som den flytande leverblandningen kan ta upp.

  • Portionera ut i mindre behållare som kokas i vattenbad ca. ½-timme.


  • Kokningen medför att proteinerna och glykogenet i levern koagulerar och förhindrar att vätskorna separerar från sädesprodukterna (vällingen mm.). Sedan kan behållarna frysas in som de är eller innehållet portioneras ut i fryspåsar så att man bara tar ut den mängd man behöver ur frysen.

    Litet om komposition av näringsämnen i fiskfoder
    Ofta ligger fetthalten för högt i de färdigproducerade fiskfodren. Den bör vara runt 3% för växtätare och borde inte överskrida 5% för köttätande fiskar och malar. Ute i naturen där fiskarna lever i full rörelsefrihet, kan deras naturliga kost dock innehålla en högre andel fett.

    Barlastämnen, kostfibrer som även kallas slaggämnen, bör det finnas gott om i allt foder. Fiberhalten bör ej underskrida 2% och vara betydligt högre för rena växtätare.

    Äggvitehalten, alltså proteinhalten i fodret, rekommenderas i allmänhet vara 15-30% för växtätare och 45% eller mer för köttätande fiskar. Lämpliga värden för Limnivora och Omnivora fiskar och malar ligger ungefär i mitten bland dessa värden.

    För rena växtätare är kolhydrater mycket viktiga och kan vara upp till 30% av fodrets innehåll för sådana fiskar och malar. Herbivora fiskar kan för det mesta inte alls eller bara partiellt smälta kolhydrater, och utsöndrar därför de osmälta partiklarna med avföringen. Detta leder till stark nedsmutsning av vattnet.

    Vid dissektion av fiskarna ur ett genomsnittligt akvarium kan man slå fast att den övervägande delen av fiskarna är starkt överfettade. De uppvisar vita fettavlagringar i många olika vävnader. Det är alltså mycket viktigt att ge fiskarna lagom mycket mat och foder med för arten rätt komposition. Det kan löna sig att använda högkvalitativt foder, trots den högre ekonomiska belastningen. Fiskarna kommer att leva längre, vara friskare och belöna dig med frisk avkomma.

    Innan jag skrev ned ovan avsnitt om fodersammansättningen konsulterade jag några veterinärer och andra med fiskar som specialitet, de var samstämmiga på många punkter. Emellertid avviker deras och mina uppfattningar något från de rekommendationer som man ibland kan läsa i de broschyrer som ges ut av fiskfoderfabrikanter. Sådana bör betraktas som reklam med endast begränsat vetenskapligt informationsvärde.

    Liten ordlista
  • Herbivora fiskar = rena växtätare

  • Karnivora fiskar = köttätande fiskar (och malar)

  • Limnivora fiskar = fiskar och malar mm. som betar av algmattor och glasrutor osv. efter ätbara småorganismer

  • Omnivora fiskar = allätare


  • Christina Pawelzik
    November 2001




    Till artikelindex


    Dela på...


    © 1998 - 2018 ZooKoll